Feelings.

20140402-135511.jpg

Den här vackra himlen mötte mig när jag i måndags eftermiddag fått ta del av extremt mycket information. Lite känslor av hopp och några av illamående. Det är min slutuppsats jag pratar om, nu har examensarbetsperioden satt igång. Det är blandade känslor men jag har kommit fram till ämne, jag känner att det intresserar mig och jag tänker positivt kring detta. En stor pirrande känsla av vemod och lättnad ligger liksom och myser i magen konstant just nu. Det är ändå rätt stort att ta examen, att klara av tre och ett halvt års studier på universitetet. DET är jag stolt över, nu tar jag visst ut segern i förskott, men jag har svårt att tänka mig att slutspurten skulle kunna gå annat än åt rätt håll, så väl känner jag mig själv. Man får dock inte pressa sig själv för hårt, det har jag lärt mig. Efter många samtal med min syster har jag fördjupat mina egna känslor över hur viktigt det är att vi lyssnar på våran kropp och att vi tillåter oss att vara ledsna och att faktiskt finna sig i känslan av att vi alla är bra på något och vi alla klarar något, men dock inte allt. Ingen är övermänsklig på det vis att man klarar av allt. Samhället kräver mycket av oss människor och till viss del tror jag att det kan vara bra att hänga på i de ramar som finns skapta, men inte om det inte fungerar för just dig. Människor borde fokusera mycket mer på förståelse och individanpassning. Jag fungerar på ett vis som kan tära extremt på mig periodvis. Jag tar in så mycket känslointryck, jag ser andra människors ageranden ofta före andra uppmärksammar det. (åtminstone känns det så) Jag känner extremt med andra och oroar mig en hel del. Min hjärna är ofta full av intryck och händelser under en helt vanlig dag. Den är full av sådant som jag sedan fortsätter att bearbeta hemma. Jag vet att det är min egna hjärna som låter det ske och att jag själv är ägare av mina egna tankar, men det är ändå inte alltid lätt att skaka av sig. Min syster sa nåt så fint igår, hon sa att när de där tankarna kommer emot dig så får du låta dom flyga förbi som en fågel.

Det är inte helt ovanligt att man fungerar på det här viset och det heter HSP som står för highly sensitive person, högkänslighet. Ett personlighetsdrag som gör att man reagerar extra känsligt i olika situationer och tar in och låter hjärnan bearbeta fakta på ett intensivt sätt.
Oavsett vad kan det vara skönt att veta att det är fler som känner likadant och att det blir tydligt när det beskrivs som en högkänslighet. Egentligen tycker jag att det är ett fint personlighetsdrag. Hellre ”för” känslig än kall och hård…

Ta en dag i sänder, det som händer det händer.
Acceptera dig som den du är, så får du se vart det dig bär.
Var god mot dig själv och andra,
det är bara du som bestämmer vilken väg du skall vandra.

Våga acceptera dina brister och förmågor,
på så vis kan du släppa alla farhågor.

Ta en dag i sänder, det som händer det händer.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>