Mänsklighet

När något avslutas och något annat tar vid kan det lätt infinna sig en känsla av vemod, men också längtan. När något avslutas som så länge har varit fokuset i flera år, känns det lite naket och skrämmande. Men samtidigt, när det nya tar vid känns det spännande och förväntansfullt. Jag står någonstans mittemellan färdigutbildad lärare och lång tids arbete. Jag är stolt och glad, men jag är också lite ångerfull och nervös. De känslorna tillsammans, i olika lägen i livet tror jag kallas mänsklighet.. visst kan det väl vara så? Att det är fullkomligt mänskligt att vara glad, vilsen, stolt och rädd på samma gång? Jag älskar livet som det är, upp och ner med fokus på framtiden. Men jag är samtidigt lite smått skrämd av att livet rusar fram, det tuffar liksom på så väldigt fort! Men något jag vet säkert, utan minsta tvekan är att jag har hittat rätt i livet! Utbildningen kanske inte stämmer i evigheter, där kan jag tänka mig att skolas om både en och två gånger till, men kärleken gör det…Och om ni undrar så jovisst bråkar vi ibland.. och jo, vi tycker olika om precis allt ibland och blir galna på varandra.. Jag räcker även ut tungan i smyg ibland och smäller igen dörren och surar.. Men är det inte just det som är en del av kärleken? Precis som livet och olika skeenden i livet är det både dalar och höga berg. För den största delen av tiden så.. kramas och pussas vi, skrattar vi tillsammans, hjälper varandra, har förståelse för varandra och uppmuntrar varandra…det är inte så himla krångligt, rätt lätt faktiskt!

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>